Åh jag blir så trött på mig själv. Det är ju inte alls jättelätt att måla köksluckor med linoljefärg. Eller tvätta bort linoljefärg från händerna, eller nedkladdade dörrar till andra rum, eller penslar och handfat för den sakens skull heller. Det är inte heller jättelätt att klämma in samma helg som mamma är här och bor över. Eller samma helg som kompisar till barnen ska komma över och leka och slå sönder den där pinjatan Otis haft på sitt rum. Eller helgen jag verkligen måste göra ett riktigt bra recept inför en stor jobbgrej. Eller helgen jag också dragit igång fem andra projekt. Varför gör jag såhär? Stoppar och reviderar. Pausar, andas, ändrar. Försöker dra tillbaka mitt medvetande in i stunden, vara närvarande. Det är lätt för mig att sväva iväg, vara här, där och överallt i tanken. Men det jag vill är ju bara att bottna i mig själv, i här och nu. Njuta av att vara närvarande. Så jag jobbar på det. Kanske det jag försöker jobba mest på med mig själv, uttalat. Det som också är oerhört nära sammankopplat till att vara mer accepterande över att saker inte behöver vara så perfekta, leva efter min egna 80% regel som inte alltid är så lätt. Jag fick ett litet uppvaknande om det häromveckan när vi skulle få gäster och jag frenetiskt försökte hinna putsa glasbordet i sista sekund och Andreas, som bett mig ta det lite lugnare flera gånger under förmiddagen sa att det gjorde ont i honom att se mig så där, så stressad över att hinna allt, när det enda folk vill är att umgås. Så, pausa, andas och ändra. Hur är ni med era egna drag, har ni uttalade saker ni vill bli bättre på som är av mer beteendekaraktär? Och vilka är de? Så intressant att veta vad andra människor jobbar på med sig själva, relevant inspiration om något, eller hur? [caption id="attachment_22286" align="alignnone" width="1000"] You have a dog? Oh my god, puppies! I love you[/caption] Istället för att avsluta med en bild på något vackert avslutar jag med det här. Ruby har skrivit en låt till ett uppträdande på fritids nästa vecka. Den handlar om två personer som båda är hundägare. Hundarna får valpar och personerna blir kära. Det här är den viktiga femte versen.
