Min lilla flicka blir 10 idag. Min empatiska, intelligenta, kreativa och kvicka dotter som lärde mig bli mamma. En karbonkopia på mig själv som liten men också med så mycket vassare verktyg att vara och våga stå för precis den hon är. En liten ryggrad av stål ryms i henne.10 år sedan den där soliga morgonen och den iskalla vintern som följde. 10 år sedan en näpen liten nyårsbebis med hasselnötsbrun kalufs gjorde entré med sån fart att det förvånade alla, utom mig. Sedan dess ändrades faktiskt allt och även om det har varit utmanande på så många sätt, och att ha ett större barn innebär en helt annan typ av oro och omsorg har det också varit helt självklart enkelt och badandes i kärlek. Det rymmer både och. Hela tiden lär jag mig lite till, precis som hon, precis som vi.Grattis älskade Ruby. Mamma, pappa, Otis och Selma älskar dig väldigt mycket.
