Jag har en punkt ovanför mitt värsta ögonbryn som känns som ett ömt blåmärke, inte större än en körsbärsblomblad. På morgonen vaknar jag av att bladet bultar och ilar.Det är sista veckorna inför juni och det känns. Allt går i absolut högsta fart nu, jag vet knappt ens vart saker börjar och slutar. Sköna maj som är tvärtom, har ni samma? Kroppen full av körsbärsblomblad sprungna ur stress och som sakta singlar ner överallt.Jag har tackat ja till för många jobb för att det är alldeles för läskigt att stå utan i dessa tider, skolan är det absolut full fart, tenta förra veckan, workshops och dissektioner och hur fungerar njurarna och hur var det med biokemin, minns allt nu för det är gråt och gnissel inför den stora tentan om tre veckor, tusen deadlines däremellan. Jag måste hålla föräldramöten och förbereda material till utbildningsnämnden och så är det boken och och och stopp. Ja ni hör. Ett blomblad i pannan varje morgon, sakura i maj. Mitt enda förhållningssätt är att inte tänka på helheten, inte radda upp det såhär. Bara ta en enda sak åt gången, hålla strukturen, hitta fokus i stunden och inte bli paralyserad. Säga till när det inte går istället för att försöka krångla ihop det, ta hjälp med allt som går, kanske inte göra perfekt där det inte behövs.Mest vill jag vara på landet och kratta, plantera och planera rabatter och sådder. Så jag gör det också, motiverar det som investeringar för att orka och kunna det andra. Hur är er maj?
