Godmorgon, hur mår ni? Jag vaknade upp med skakiga bambiben efter ett helt fruktansvärt migränanfall igårkväll när jag var ensam hemma med barnen. Det började strax innan nattning när jag insåg att jag inte kunde läsa vad det stod i ett sms på min mobilskärm och brakade sedan loss totalt. Jag hann ta en migräntablett vi hade hemma vilket antagligen klippte det värsta litegrann men det blev en rätt hemsk natt och jag var inte alls den föräldern jag vill vara när jag nattade alla tre barnen ihop. Otis bad om en macka och jag jämrade om han inte bara kunde somna istället innan jag till slut hasade mig upp. Jag får så mycket ångest när jag har sån där huvudvärk, kanske för att det påminner så mycket om tiden innan vi upptäckte att jag hade den där tumören i hypofysen då jag ofta hade synbortfall och ont i huvudet. Idag är allt lite luddigt, som en konstig baksmälla och det känns som om en till huvudvärksattack väntar runt hörnet. Pulserar i höger tinning. Förhoppningsvis sker det inte och förhoppningsvis känner jag mig lite gladare snart. Jag såg en fråga som Leandra Cohen postade på Instagram igår som jag tyckte var intressant och gärna skulle vilja prata med er om också, även i relation till den här bloggen. Fritt översatt löd frågan: Lämnar du någonsin Instagram och känner dig mer påfylld än när du kom hit? När? (Det är inte en ledande fråga!) Jag hajade till på frågan både för att den fick mig att försöka reflektera över vad det faktiskt är svaret skulle vara, och om det var ja, vad är då svaret på när? När känner jag mig påfylld av vad jag tagit del av på Instagram? När känner jag mig påfylld av vad jag läst på bloggar? Vad säger ni själva? Vilken typ av innehåll ger er något mer än scroll? Vilka typ av inlägg på den här bloggen ger er mer än tidsfördriv? Det är framförallt en intressant fråga som är viktigt för jag tror vi är så många som börjar inse vikten av att som individ träna upp ens medvetenhet till sin relation till sociala medier, om man är där för att alla andra är det eller för att det defacto ger en något. Och i vilken dos, ifall det finns en brytpunkt. Det gäller både i form av vad man konsumerar likväl som vad man skapar. Jag ska vara ärlig och säga att det finns ett par personer jag följer, och självklart är det inte min plats att namnge någon här - jag kan vara helt fel ute, men som jag tycker ana en genuint ohälsosam relation till exempelvis Instagram hos. Ofta känner jag så när jag stöter på människor som skapat en värld som jag uppfattar som så tillrättalagd och frånskild någon slags verklighet att den istället tippar över in i att bli poserade. Att man blir en symbol snarare än en person och detsamma gäller det liv man visar. Att det blir som man spelar sitt liv, men att dissonansen till verkligheten är för kraftig. När det inte längre handlar om att man delar med sig av det som man tycker är som mest speciellt eller vackert i ens verklighet, utan istället skapar det från ingenstans. Som ett konstprojekt gone wrong. Samtidigt är det exakt det som jag själv beskylls för med jämna mellanrum, att vad jag visar är allt för ordnat och allt för lite stök i. Att det omöjligtvis faktiskt kan vara så alternativt att det ger folk ångest. Hmm tillbaka till ångestspåret där vi började. Säg vad era tankar är. x
