Hur är er söndag? Vad gör ni, vad läser ni? Jag har alltid tyckt om att läsa Leandra Medines texter, hon har ett sätt att resonera på som är så tydligt saturerat av att vara en person som genomgått många år av terapi, framförallt texterna som den här, Who I am vs. Who I want to be lockar mig, det är ett reflekterande stream of thought-igt skrivande som jag älskar. Också naket och fritt. När hon berättade om sin graviditet efter en lång tid av att kämpa mot infertilitet var det som att läsa direkt ur en människas själ. Som ett samtal med en vän eller sitt egna huvud när allt brus är borta. Man Repeller är extremt spännande just nu, jag tror aldrig sajten har varit så bra som den har varit dessa veckor. Det är som ett stort experiment att se hur deras skribenter på ett observerande sätt vågar skriva om allt vad de upplever i isoleringen, ur ett oerhört utforskande inifrånperspektiv, helt utan rädsla att adressera krisen de lever i men också befriat från alarmism. Mer utifrån aspekten av vad som händer med en som människa när man tas helt ur sin kontext. Vem är man ens då? Vad är New York utan New Yorkarna? Har vi något sånt i Sverige? Jag saknar det. En av de svåraste sakerna i den tid vi lever i är att vi människor inte har det i vår natur att tänka långsiktigt. Vi kämpar och försöker såklart, men det är en relativt ny egenskap vi odlat i oss själva, och visserligen är vissa av oss bättre på det än andra, men de flesta av oss agerar instinktivt utifrån här och nu. Det är såklart därför klimatkatastrofen inte haft det genomslag Corona haft, men det är också därför vi hoppar på hetsbantningskurer istället långsamma livsstilsförändringar, inte sparar eventuella kronor vi har över i slutet på månaden på ett smart sätt, därför vi inte bryr oss om att öppna orange kuvert och sätta oss in i vad de egentligen betyder. Det ligger helt enkelt inte i vår natur. En sak jag märkt skett i mig den senaste tiden är att jag blivit mer accepterande mot det som inte är perfekt eller ordnat. Jag har ofta lagt oproportionerligt med tid på att plocka och ordna i vårat hem men de här veckorna har jag slutat med det till stor del. Det har blivit så mycket mindre viktigt, jag har tyckt det har varit mysigt ändå. Kanske att det är att oron över sakers tillstånd har landat i mer av en känsla att ta sig genom och framåt men också en känsla av att en ny dag kommer komma och då kommer inte längre samma saker vara viktiga.
