Idag är det åtta år sedan vi stod i den där kyrkan och sa ja till varandra. Det känns som vi var två barn då och att ett helt liv har passerat sedan dess. Kärlek, lycka, sorg, framgång och misslyckanden men vi står fortfarande bredvid varandra. Oändlig trygghet och lugn till mitt fladder har du gett mig. Tre barn och ett liv i ljus och kärlek. Jag vet ingen som är en så fin och älskad pappa som du, och även om dina skämt nästan alltid är över gränsen för vad som är socialt acceptabelt får du alla att skratta varje dag. Om du bara kunde sluta återberätta alla skämt du sagt till andra under dagen. Jag kommer aldrig glömma när du, i ditt tal till mig på vårt bröllop, berättade att det i själva verket var du som låg bakom alla kommentarer på min bröllopsblogg eftersom du hade tyckt det var så hjärtskärande hur glad jag blev när någon frågade om något. Och hur du sedan hade förbannat dig själv när jag tvingade dig plåta mig när jag gick igenom de 18 stegen i att vika ett origamihjärta för att en av dina personor sagt att de var fina. Det är så mycket du. Tack för att du alltid vet vart jag har lagt min mobil, alltid tycker det jag lagat är det godaste du någonsin ätit och säger att jag har världens snyggaste häck minst en gång om dagen. Jag älskar dig.
