Fint att läsa era kommentarer igår, det finns en viss typ av gemenskap i detta som är om inget annat väldigt intressant. Även om jag inte vill romantisera situationen vi befinner oss i var det länge sen jag hördes med så mycket med så många av mina vänner. Frågade hur folk mår och fick svar som är mer nyanserade och eftertänksamma än bara bra. Idag på Ica blev jag utskälld av en man med munskydd. Han skrek att jag stod för nära den unga killen framför mig när lastade upp mina varor på bandet. Killen som jag skulle stått för nära tittade själv förvånat upp och sa att det var nog lugnt men mannen bakom mig fortsatte gasta. Det enda positiva var väl att han inte vågade sig speciellt nära utan höll sitt avstånd. Min initiala känsla var samma som jag brottats med många gånger sedan förra veckan. Besvikelse. Besvikelsen jag känt när jag tittat på hyllor som vanligtvis står fyllda med så pass mycket mjölkersättning att det räcker till alla bebisar vars föräldrar handlar i vår matbutik, men som nu istället gapat tomma. Gröten, vällingen. Allt är bara slut. I mig har att se de här tomma hyllorna inte lett till en känsla av panik, en känsla av att jag också måste roffa åt mig allt, däremot har jag känt en tung besvikelse på att vi inte klarar att agera mer solidariskt, att vi inte försöker ta lite mer ansvar i att hålla huvudet kallt. Jag har försökt jobba med att inte känna som om folks sanna sida har visat sig i och med allt det här, för jag vill inte gå runt och tänka så om andra människor, men har verkligen brottats med besvikelsen. Men så hörde jag en psykolog prata om precis det här och det var så trösterikt vad hon sa. Hon menade att de här impulserna som många agerar på, säkert också mannen som skrek på mig idag och de som köper alla paket av mjölkersättning de kommer över gör, inte visar deras sanna jag. Det visar deras rädda jag. Det finns en stor skillnad i det. Lika viktigt att komma ihåg som att hålla huvudet kallt själv, är att inte döma de som inte lyckas göra det just nu. Visa omtanke och framförallt tålamod. Kanske mutea de som skriker högs och mest infekterat i ens flöden men inte ge sig in i långa diskussioner eller döma. Lita på processen, på samma sätt som vi litar på officiella källor. Och slutligen, med tanke på gårdagens inlägg vill jag påminna om samma generella uppmaning som jag hoppas och tror ni redan är medvetna om: För den som har möjlighet - stötta småföretagen primärt i allt du handlar och köper just nu. Kan du köpa brödet på bageriet istället för stora affären? Har du möjlighet att unna dig blommor? Min vän Ewa som driver Flower Republic som jag själv har en blomprenumenation från, har en jättetuff tid framför sig just nu men de har fortfarande öppet och ordnar även bud billigt för den som inte vill komma till butiken. Det tror jag gäller många andra florister också. Detsamma med restauranger, de allra flesta provar nya lösningar för avhämtning och matlådor, tex Matateljén här där jag bor. Restauranglabbet som vanligtvis jobbar med att göra mat av andra restaurangers matsvinn kan man stödja för att de i sin tur ska göra gratis matlådor till vårdpersonal och gamla just nu, det kan du läsa om här. Det finns oändliga många initiativ som behöver stöd. Och behöver just du eller din organisation extra hjälp? Du är välkommen att skriva det här i kommentarsfältet, det är många tusen som läser den här bloggen dagligen. Det kan inte skada i alla fall.
