Vi tar en titt på tre andra September, kanske den vackraste månaden vi har. 2017 2017 bodde vi fortfarande på Handelsvägen, mittemot skolan som Ruby går i. Den lägenheten känns som tusen år sedan vi bodde i, men den var snäll mot oss och vi trivdes där. En månad senare i oktober skulle jag få veta att jag var oplanerat gravid med Selma och hade det inte varit för det hade vi nog bott kvar där längre. Vi hade säkert haft kvar den mörkblå soffan ett par år till också men den blev för liten till slut. Min mat ser ungefär likadan ut nu som då, det är roligt det där hur när man väl hittar sin stil så går det inte riktgt, vill man inte riktigt, ta sig ur. Receptet med de ugnsbakade fattiga riddarna förfinades och hamnade sedan i min första bok, som jag heller inte visste om att jag skulle skriva här. Liten Otis och spexig Ruby <3 Mängden lyxiga helgfrukostar jag gjorde 2017 är totalt förändrad mot nu. Hela telefonen är fylld av dem. Då var varje helg såhär, men i år får vi inte alls till det på samma sätt längre. Jag vet inte riktigt vad som hände, kanske att orken bara inte finns där längre. 2018 2018 dog min älskade Uncle Peter plötsligt. Peter var defenitionen av värme och kärlek. Han vigde sitt liv till katolska kyrkan som präst men var innan han fick sitt kall arkitekt precis som min pappa och levde då med sin pojkvän sedan många år i London. En natt, ensam i sitt hus, efter att ha ätit middag med sina bästa vänner efter fredagsmässan fick han en massiv stroke. Han hittades först på söndagen när han inte dök upp på mässan som han skulle ha hållit i, ensam själv på golvet klädd i sin pyjamas. Hans bibel som han fått när han var liten pojke och bodde på internat med min pappa och deras två andra bröder, låg bredvid honom. Åtta dagar senare var jag i och Selma, då 11 veckor, i Australien för att begrava honom. Det här är en bild på min pappa som jag hittade i huset. Den är tagen av min mamma när de precis hade träffats på Mykonos på 70-talet. Ser ni den lilla gubben i bakgrunden? Så grekiskt som det blir. En vecka senare flög vi hem igen, till en annan pappa som hade saknat sin yngsta dotter. Selma och jag i Dahliaträdgården här i Enskede. Har ni varit där? Litet men så vackert och bageriet bakom stallet har kanske Stockholms bästa bullar. Jag gjorde pici med kantareller, syns det att jag tycker det är svårt att säga stopp till torghandlare eftersom de ser så glada ut när de öser ner det andra kilot kantareller i påsen? Fortsatt spexig Ruby <3 2019 2019 hade vi hunnit flytta till vår lägenhet och jag hittade de här stolarna i en liten secondhandbutik. De var en riktigt fynd, strax innan furustolar drog iväg i pris igen. Hallen var mörkröd.. Och vardagsrummet aquablått. Pannkakslunch en söndag när barnen fått välja mat. Skruttig första pannkaka är obligatoriskt. Det här är en månad innan första boken kom ut, så himla nervöst och jag gjorde jättemycket press. En av de intervjuerna ledde bland annat till att jag fick gör det här juljobbet för Coop. Visst har jag delat receptet på karamelliserade päronchips doppade i mörk choklad? Det är ett av de godaste julgodis jag vet. SVD var hemma hos oss och gjorde en intervju kombinerat med ett hemma hos och då var det såhär välstädat. Den där Lisa Larson ljusstaken gav jag bort till Frida eftersom hon blev så förtjust i den när hon såg den. Och efteråt njöt Selma av blommorna. Från inget till en hel egen person. I år har jag nästan bara hunnit ta de här bilderna, men mer om den här fantastiska studion och dess otroliga 83-åriga konstnär till ägare senare, för den förtjänar ett eget inlägg.
