Det finns en sak som fascinerar mig som tänker, skriver och lagar så pass mycket mat som jag gör och det är vad folk äter när de är ensamma. Det är så uppenbart att det finns en sån diskrepans mellan de recepten jag gör och vad jag tror att många faktiskt äter när de är helt ensamma, som att det är ett undantagstillstånd då. Och visst är det så vi behandlar mat, det är rent kulturellt sett som en handling av gemenskap, till den grad att recept per standard alltid skrivs för fyra personer och så förväntas man halvera eller dubblera därefter. I pandemitider har det blivit ännu tydligare, för det handlar såklart inte bara om synen på familjen eller förväntningarna på parsamheten som någon slags standard utan det har också blivit ännu tydligare då vi heller inte i samma utsträckning ätit med kollegor och på lunchrestauranger. Istället har det varit mycket just ensamt ätande även för de som inte varit vana sedan tidigare. Så jag undrar - vad äter ni när ni är ensamma? Jag kan börja och säga att i min natur ligger det inte att ställa och laga fulla måltider till bara mig själv. Jag tenderar snarare att göra mackor på krispigt tunnbröd, kanske med några skivor gravad lax eller en sallad med någon ost till. Det kan också bli kokta ägg och ett gott bröd och är det middagstid gör jag oftast enkla pasta-rätter. Jag äter ofta maten ståendes i köket då också, jag tycker inte direkt det är omysigt att jag gör så men jag äter medan jag gör annat, jag sätter mig liksom inte vid bordet helt själv och dukar upp på samma sätt som jag hade gjort annars. Sen vi flyttade hit till Norrköping köper jag i princip aldrig färdig lunch utan alla mål lagas här hemma och kanske är det som gjort det här extra tydligt. Men finns det något som är lite synd i det här eller är det mest tillåtande och ganska skönt? Och hur hade jag förhållit mig till det om jag var singel - för jag kan inte tänka mig att jag då hade kunna tänka mig äta såhär jämt, eller?
