"Vi håller också på att överväger att flytta ifrån Stockholm. Du beskriver att i Stockholm hade ni en livsstil som var pressad till max. Hur skiljer sig eran livstil i Stockholm mot er livsstil Norrköping och vad i er livsstil i Stockholm gjorde att den blev så pressad? Mycket jobb? Barnens aktiviteter?" Jag sitter på tåget från Stockholm när jag skriver det här vilket känns väldigt passande. Frågan om vad jag menar med att vi lever ett lite lugnare liv än det vi levde i Stockholm kommer upp ganska ofta upp och vad den där luften jag uttryckt vi letade efter faktiskt består av. Det är ganska flyktigt allting och inte helt självklart att sätta fingret på exakt vad det innebär. Vi har fortfarande våra jobb, vi har tre barn och alla deras behov, jag har skrivit färdigt en till bok sen vi flyttade hit, Andreas har haft stora jobbprojekt och lanseringar och vi har, och håller i allra högsta grad fortfarande på, försökt bygga upp ett nytt liv, med nya rutiner och nya normala. Det i sig tar otroligt mycket energi att göra, oväntat mycket, men ändå, ändå känns det som hela vårt liv är mindre pressat och har på många sätt en högre livskvalitet än vad det hade tidigare. Kanske om vi hade flyttat ut på landsbygden att det hade varit enklare att se de stora dragen, peka stort och säga - det här! Det här är det som har gjort att vi har ett enklare liv. Men för oss som bara är en dryg timme bort med tåget från var vi var går det inte att säga att det är för att vi blivit självförsörjande och inte behöver springa till Ica för morötterna som det beror på. Norrköping är en stad med allér och H&M Home och spårvagnen som går hela tiden, kullersten och fina kvarter och fula kvarter och det går att köpa gott bröd såväl som dyr olivolja om det är vad man vill. Men om jag jämför med tidigare är ändå tillgängligheten annorlunda. Saker och ting finns, med de finns inte precis hela tiden. Man kan inte åka till Åhléns City kl 20 för att köpa nya galonvantar. Mycket är stängt på söndagar. Det är enklare att planera och beställa saker i tid än att strunta i att göra det för att man vet att det löser sig ändå. Vi har försiktigt puttats in i strukturen vi aldrig lyckades skaffa oss tidigare. Centrerat oss lite. Där finns luft. Sedan vi flyttade hit i december har jag ätit lunch ute en gång. Jag har inga frukostdejter att klämma in, inga middagsplaner att hinna. Mitt sociala schema är radikalt förändrat, inte bara på grund av pandemin. Det låter kanske ensamt men jag känner mig inte ensam. Jag pratar varje dag med de jag pratade med tidigare. 08.35 varje morgon på väg ner för promenaden ringer jag Frida. Sättet vi kan umgås på med våra gamla vänner är annorlunda, enkelheten att ses närsomhelst är inte inte där längre, men våra vänner kan istället komma och bo över hela helgen. Möjligheten till kvantitet är inte densamma men ska jag vara ärlig var det ofta svårt att få till ändå tidigare. Nu finns det plats och rum och längtan efter att ses en hel helg, att planera in det. Och i Norrköping finns också nya människor, några nya vänner som betyder massor. Kvalitén på boendet är markant annorlunda. All plats, alla rum, all förvaring. Den stora förändringen i vardagen är inte att det är finare snickerier nu utan att det faktiskt att det är mer praktiskt och att det förenklar. Det finns en ordentlig plats för alla barnens fleecejackor, de behöver inte knölas ner i en överfull låda. Det finns två kylskåp, två frysar. Allt det är sådant som gör vardagen lättare och genom den praktiska enkelheten gör det våra vardagar är mindre stressiga.Där finns luft. Igår när allting körde ihop sig gick det att be min lillebror gå förbi skolan och hämta Otis idag. Det är möjligt att ringa honom 23:17 och lösa det. Där finns luft. Så kanske är det så att förbättringen inte är en jättestor utan många små små penseldrag som tillsammans skapar en övergripande känsla av att det är lättare att ta ordentliga andetag?
