Jag har haft lite svårt att gå in här efter söndagens inlägg, har känt mig urlakad och söndervriden, som ett stort lite ömt blåmärke. Kanske att ni märkt att det börjat komma veckodagar då det inte kommer något inlägg alls här, och även att en av helgdagarna är tyst, fast att bloggen började med dagliga inlägg, ofta flera om dagen, hela veckorna igenom. Ibland tror jag att jag bara kan köra på och prata om saker som ligger nära och och är högst personliga för att jag är ganska transparent som person men så tänker jag inte på att det kostar av mig också. Inte som i att jag ångrar att jag öppnat mig men för att det är en plats som äter energi. I just det här fallet kanske det är sorgen som suger ut energin i kroppen. Sorgen över andras verklighet, sorgen över vad som en gång var min även fast jag känner mig läkt idag, utanför riskzonen. Jag fick frågan om det inte är problematiskt att jobba med mat idag och även vara den som lagar all mat hemma, kontrollaspekten i att det är jag som ensam styr, men det gör det genuint inte. Kanske för sjukdomen för mig inte började i att jag laborerade med bantning eller liknande utan var en akut en reaktion på en situation av stor sorg och besvikelse, att det bara inte gick att äta när jag var så ledsen och besviken och att jag i flykt kunde hänge mig sjukdomen istället för att känna de känslor som jag egentligen behövde känna. Har ni läst om kompartmentalisering? Det ska jag skriva om här tror jag, jag känner igen mig själv under press så mycket i det. Jag svävar iväg. Vad jag ville komma fram till var att kombinationen av att författa den här bloggen och att med jämna mellanrum utforska och skriva om saker som har ett inneboende allvar på ett ganska publikt sätt, och att göra det under ett år som känns som redan på många sätt känns som ett marathon av käftsmällar i olika former och av olika styrka, gör att jag ibland behöver en dag eller två mellan inläggen. Jag hoppas ni förstår varför jag känner så, att det inte är så att jag struntar i bloggen men jag vill orka hålla den nära och äkta och inte bara mata på för sakens skull. Vi hörs lite senare, har inlägg om både konst och Ruth Bader Ginsburg bland utkasten som jag ser fram emot att dela. x
