Livet känns så fullt just nu, på det bästa av sätt. Många har sagt till mig att jag inte skulle behöva 40 timmar i veckan för studierna men för mig tar det den tiden. Jag läser massiv och skriver och ritar upp nästan lika mycket i vissa fall, först för hand och sen som långa renskrivningar som jag bearbetar om och om tills jag landar i något som känns rimligt och komplett och går att lämna in. Vi studerar enligt PBL-metoden och har inga fasta läsmål eller obligatoriska litteraturlistor utan formulerar själva vad vi tror vi behöver lära oss utifrån scenarion och fall vi får presenterade. Letar kunskap, teorier och modeller som verkar relevanta på platser vi själva tror, och det är ju verklighetstroget, i slutändan kommer jag aldrig sitta framför en patient som säger, mitt problem kan du lära dig mer om på sidan 96 i den röda boken bakom dig. Men just nu tar det tid, tid till PBL:en satt sig, tid tills jag får någon slags bild av vad för lite kunskap är, vad lagom mängd kunskap är. Lär mig böckerna och landar i det som känns abstrakt just nu.Min handledare är duktig och bra, min basgrupp är snäll och rolig. Jag är född på 1800-talet i jämförelse med dem men vi kommer alla till bordet med olika erfarenheter och infallsvinklar. Många har erfarenhet från vården sedan tidigare och vet precis hur vissa praktiska moment och färdighetsträningar ska gå till, själv försöker jag bidra med att vara organisatorisk och ha läshuvud. Allt medicintekniskt är helt outforskat för mig men jag tänker att jag bara får acceptera att jag kommer få öva, öva, öva och det är vad utbildningen är till för. När man börjar förskoleklass behöver man inte kunna skriva sitt namn, när man börjar Sjuksköterskeprogrammet behöver man inte kunna sätta en infart. Man lär sig, trust the process.På kvällarna gör jag iordning matlådor och organiserar våra veckoscheman. Lägger äpplen i ryggsäckar och skriver ner både för hand i kalender och i mobilen. Allt är så mycket mer uppstyrt nu, det finns inte luftiga marginaler eller utrymme för förändringar. Andreas är Client Director på en ny byrå och vill och behöver vara där så mycket det bara går. De stora barnen har tillsammans börjat få vara hemma själva en liten stund vissa dagar och Selma hämtas en halvtimme senare de flesta dagar för att jag ska hinna från skolan. Sena dagar pusslar vi med min mamma. Det går bra, barnen är glada och nöjda. Det är lättare att hämta på förskolan, jag avbryter inte precis när leken kommit igång efter mellis längre.Jag kommer hem till O’Boy-kladdiga diskbänkar och ingen hinner vika undan tvätten utan den ligger kvar till nästa dag och blommorna har blommat ut men jag är så tillfredsställd. Det är så intressant och jag känner att det finns en mening med allt och det är precis, precis såhär det ska vara just nu.
