Idag är första dagen på min två veckors praktik och nått säger mig att när jag slutar mitt pass ikväll 21:45 kommer jag vara väldigt slut. Jag har förberett mig genom att läsa allt jag kommit över om demenssjukdom, om bedömningskalor, vikten av personliga objekt för minnet, hur man kan hjälpa någon som är orolig med personlig hygien utan att uppfattas skrämmande, om bäddning, tempo och om rutiner kring fallrisk. Kurslitteraturen och Vårdguiden har varit min bästa vän men någonstans måste man bara börja och börja göra. Jag ser så mycket fram emot den här tiden, merparten av dagarna ska jag gå med omvårdnadspersonal och sista tiden med sjuksköterskan som är ansvarig på våningen. Jag tror det kommer vara en upplevelse för hjärnan och kroppen men också för själen. Demenssjukdom är grymt och det finns ett så stort värde i att den vården är bra och respektfull, att det finns glädje och värme att hitta även där. Wish me luck!
